Annons
Annons

MT TOUBKAL 4167 M


 

_dsc3250_web

Förra helgen var jag i Marocko för att bestiga Mt Toubkal 4167 m. Norra Afrikas högsta berg. Jag hade redan för flera år sedan gjort research och en plan inför det men hittade inte tiden och möjligheten att göra det då. Så när en vän från New York var i Europa på jobb mötte jag upp honom i London och sedan åkte vi till Marrakech för att påbörja äventyret!

Annons

_

Last week I was in Morocco to climb Mt Toubkal 4167 m. North Africa’s highest mountain. I already did research and a plan for this trip a few years ago but I didn’t find the time and opportunity to do it then. So when a friend from New York was in Europe for a job I met with him in London and then we went to Marrakech to begin the adventure!

958a4862_webView from Kasbah du Toubkal over Imlil.

90 minuter utanför Marrakech ligger Atlasbergen och den lilla byn Imlil. Hit åkte vi direkt från flygplatsen med transport arrangerat av vårt hotell. Jag hade drömt om att bo på Kasbah Du Toubkal i flera år. Vem vill inte bo på ett hotell som beskrivs såhär ”a luxury eco lodge in Imlil, at the base of the High Atlas Mountains in Morocco”. En resort i Atlasbergen. När vi kom fram till byn släppte de av oss och en guide med en åsna kom och tog vårt bagage. Sedan fick vi vandra en kvart upp i bergen för att komma till hotellet.

_

90 minutes outside Marrakech you find the Atlas mountains and the small village Imlil. Here, we went directly from the airport with transportation arranged by our hotel. I had dreamed about living in the Kasbah du Toubkal for several years. Who doesn’t want to stay in a hotel described as ”a luxury eco lodge in Imlil, at the base of the High Atlas Mountains in Morocco”. A resort in the Atlas Mountains. When we arrived at the village, they dropped us off and a guide with a donkey came and took our luggage. Then we had to walk for 15 minutes into the mountains to get to the hotel.

_dsc3189_web

Efter en fantastisk lunch på takterassen slappade vi lite i solen (så skönt med sol och värme efter minusgrader och snö i Stockholm/New York/London). Trots det var vinter i Marrakech var det ändå ca 18 grader och sol. Perfekt väder!

_

After a fantastic lunch on the roof terrace we relaxed in the sun (so nice to get some sun and heat after freezing temperatures and snow in Stockholm/New York/London). Although it was winter in Marrakech, it was still about 18 degrees and sunny. Perfect weather!

_dsc3195_web

Vi gjorde en liten hike i någon timma upp i bergen runt hotellet bara för att kolla läget. Jag hittade en sten jag var tvungen att klättra upp på.

_

We did a small hike for an hour or two into the mountains around the hotel just to check it out. I found a rock I had to climb up on.

958a4809_web

Jag hittade ett vattenfall jag ville fotografera. Så jag klättrade ned för en klippa för att få bästa vinkeln. Jag hade inget stativ med mig men lade kameran på en sten och lyckades få till lite halvlång slutartid i eftermiddagsljuset.

_

I found a waterfall I wanted to photograph. So I climbed down a cliff to get the best angle. I had no tripod with me but I put the camera on a rock and managed to get some half slow shutter speed in the afternoon light.

958a4830_web 958a4854_web 958a4779_web 958a4755_web

Första dagen vi spenderade i Atlasbergen var ganska chill och gick mest ut på att njuta av att vara där och förbereda inför morgondagens äventyr. Vi försökte oss på att använda hotellets hamam men förstod inte riktigt hur den fungerade haha. Det var varmt vatten i ett kar och kallt i ett annat. Små pallar och massa hinkar. Ingenstans att hälla ut vatten heller. Vi trodde också att det kanske skulle vara mer som en ångbastu så vi försökte skapa ånga genom att hälla runt det varma vattnet. Haha sådan fail!

_
The first day we spent in the Atlas Mountains was pretty chill and we just enjoyed being there and prepared for tomorrow’s adventure. We tried to use the hotels hammam but didn’t really understand how it worked haha. There was hot water in a tub and cold in another. Small stools and buckets. Nowhere to pour water either. We also thought that perhaps it would be more like a steam room so we tried to create steam by pouring around the warm water. Haha fail!

958a4890_web

Efter en fantastisk tre rätters middag hittade vi ett schack med nästan alla spelpjäser som vi lånade.

_

After a fantastic three course meal we found a chess game with almost all the pieces which we borrowed.

958a4891_web

Och så packade vi om all packning för att säkerställa att vi hade allt med oss inför bergsbestigningen. Jag älskar att packa i sådana där små färgglada påsar så man kan ha olika saker i varje. Jag hade en klädpåse, teknikpåse, snackspåse och en påse för skalplagg och vantar, mössa och sådant. Jag har också två olika stora ryggsäckar från Osprey en 88 L som fick stanna hemma och en 50 L som jag hade med mig på resan. Vi hade valt att låta guiden ta med sovsäckar åt oss vilket sparade plats så vi inte behövde för stora ryggsäckar. Det var ju trots allt bara en två dagars tur.
_

And we packed all the packaging once more to ensure that we had everything with us for the mountain ascent. I love to pack in those small colorful bags so you can have different things in each bag. I had a clothes bag, technology bag, snack bag and a bag of gloves, caps and such. I also have two large backpacks Osprey a 88 L that had to stay home, and a 50 L that I had with me on the trip. We had chosen to let the guide bring sleeping bags for us which saved some space so we didn’t need the large backpacks. It was, after all, only a two-day tour.

958a4877_web 958a4876_web

Sedan blev det skymningen och dimman kom in över bergen samtidigt som man hörde adhan över hela byn. Det var ganska mäktig stämning då.

_

Later, at dusk and when the fog came in over the mountains while we heard adhan all over the village. It was pretty powerful.

Morgonen därpå mötte vi upp vår guide kl 9. Hotellet hade arrangerat hela turen åt oss efter våra önskemål. Han hade med sig en bärare och en åsna men vi ville bära våra egna ryggsäckar så vi lät bara dem ta den utrustning som guiden hade med sig.

Första dagen var planen att gå upp till den mountain hut där vi skulle spendera natten. Imlil ligger på 1800 m höjd och vi skulle ta oss till 3200 m höjd första dagen. Även om 4167 m inte är superhögt så kan man ändå känna av höjden så det var bra att få en natt på lite högre höjd innan vi påbörjade bestigningen.

_

The next morning we met our guide at 9. The hotel had arranged the whole tour for us according to our wishes. He had a carrier and a donkey with him but we wanted to carry our own backpacks so we just let them take the guides equipment. 

The first day the plan was to go up to the mountain hut where we would spend the night. Imlil is located at 1800 m altitude and we would go to 3200 m altitude the first day. Although 4167 m is not super high, you can still feel the altitude so it was good to have a night at a little higher altitude before we began the ascent.

Terrängen var mest en stenig stig i början. Jag kände att min outfit med löpartights och en långärmad funktionströja som är gjord för sport och inte för att värma en var en perfekt outfit. Inte för varmt och inte för kallt. Dessutom med mycket skydd för solen. Jag hade köpt nya skor inför denna bestigning eftersom mina andra vandringsskor inte var kompatibla med stegjärn. La Sportiva Karakorum heter de och jag var rädd att jag inte hade gått in dem tillräckligt inför resan men de funkade hur bra som helst! Jag hade fått köpa dem online eftersom jag inte hittade någon affär som sålde dem i Sverige och fick chansa på storleken. Jag tog en storlek över min egen och det fungerade perfekt. Isyxan och stavarna som ni ser sticka upp från väskan är från Black Diamond. Jag köper i stort sett all min utrustning på Naturkompaniet. Klockan är en Garmin Fenix 2 och den var självklart inställd på bergsbestignings-mode så jag kunde se hur lång tid vi gått samt vilken höjd vi befann oss på och annan intressant statistik.

_

The terrain was mostly a rocky path in the beginning. I felt that my outfit with running tights and a long-sleeved functional sweater that is made for sports and not to hot was a perfect outfit. Not too hot and not too cold. Moreover, with much protection from the sun. I had bought new shoes before the ascent because my other hiking shoes was not compatible with crampons. They’re called La Sportiva Karakorum and I was afraid I had not walked in them enough before the trip, but it worked just fine! I had to buy them online because I did not find any store that sold them in Sweden so I had to guess the size. I took a size bigger than I usually do and it worked perfectly. The ice ax and rods as you can see stick up from the bag is from Black Diamond. I buy almost all my equipment on Naturkompaniet. The clock is a Garmin Fenix ​​2 and it was obviously set to mountainclimbing mode so I could see how much time we have got and what height we were on and other interesting statistics.

Desto högre upp vi kom ju mer snö blev det runt omkring oss. Luncherna spenderades såhär: Vår guide serverade oss alldeles för mycket mat och mintté. Vegetarisk mat var standard under bergsturen och brödet som ni ser till vänster var samma som vi fick varje dag till alla måltider, verkar vara något klassiskt Marockanskt bröd. Men att få äta sin lunch såhär uppe i bergen i solskenet till den här fantastiska utsikten var helt magiskt.

_

The higher we got, the more snow there was around us. The lunches were spent like this: Our guide served us way too much food and mint tea. Vegetarian food was standard during the mountain tour and bread as you can see to the left was the same as we did every day for all meals, seems to be some classic Moroccan bread. But to get to eat lunch like this in the mountains in the sunshine with this amazing view was absolutely magical.

På eftermiddagen kom vi fram till vår mountain hut. Då hade vi gått i snö ungefär halva vägen upp vilket var lite tyngre (och svettigare för det blev riktigt varmt mellan bergen när det inte var någon vind). Stugan var helt klart över förväntan. De värmde den genom att elda i kaminer (den var dock inte varm förutom i de gemensamma rummen på botten där de hade kaminerna). Vi hade ett eget rum (men det var lite dyrare så man kunde också sova i sovsal) och det fanns både rinnande vatten och riktiga toaletter (men ingen dusch). Under några timmar på kvällen fanns det dessutom lampor inne på rummen. Rummen var för övrigt väldigt kalla då värmen från kaminerna inte riktigt nådde dit. Vi hade sovsäckar med sovsäckslakan (jag hade självklart köpt det varmaste) och ett täcke över samt fullt påklädda med underställ och tunn dunjacka samt mössa. Det var ändå kallt.

Det fanns en liten kiosk i stugan och jag köpte en cola (minns hur avundsjuk jag var på min guide under bestigningen av Mt Whitney när han plockade fram en cola halvvägs upp på berget och jag bara kände ”vadå kunde man ha med sig en cola?” haha). Vi packade upp våra saker, bytte om från svettiga kläder till våra underställ och gick sedan ned i sällskapsrummet och spelade lite mer schack (denna gång på mobilen) samt blev vänner med ett tyskt par. Sedan serverades det middag i ett annat rum. Standard är att man får soppa till förrätt tillsammans med det där brödet. Och frukt till efterrätt. Jag minns inte ens vad vi åt till middag för jag började bli riktigt trött och även om vår guide berättade massa spännande historier så ville jag mest somna. Klockan ställdes på 05:00 för att hinna äta frukost innan toppförsöket.

_

In the afternoon, we arrived at our mountain hut. By then we had walked in the snow about half way up which was a bit heavier (and more sweaty, it was really hot between the mountains when there was no wind). The cottage was clearly above expectations. They warmed it up by the fire in the stove (it was not hot except in the common rooms on the ground where they had stoves). We had a private room (but it was a bit expensive so you could also sleep in the dormitory) and there were both running water and proper toilets (but no shower). For a few hours in the evening, there were additionally lights inside the rooms. The rooms were otherwise very cold when heat from the stoves did not quite get there. We had sleeping bags, sleeping bag sheet (I had obviously bought the warmest) and a blanket over and fully dressed with underwear and small jacket and cap. It was still cold.

There was a small kiosk in the cottage and I bought a Coke (remember how jealous I was on my guide during the ascent of Mt Whitney when he picked up a Coke halfway up the mountain and I just felt, ”Oh, you could bring a Coke? ”haha). We packed up our things, changed from sweaty clothes to our underwear and then went into the living room and played some more chess (this time on the cell phone) and became friends with a German couple. The dinner was served in another room. The standard is that you get soup for a starter along with the bread. And fruit for dessert. I don’t even remember what we ate for dinner because I was getting really tired and although our guide told us a lot of exciting stories I just wanted to sleep. The alarm was set at 5:00 am in order to have time to eat breakfast before the climb.

Efter några timmar av att knappt ha sovit var det dags att gå upp igen. Vi serverades frukost (bröd, ägg och vår guide hade tagit med yoghurt och apelsinjuice också). Våra bordsgrannar var några svenskar, kanske 15 år äldre än oss som hade bestigit många berg när de var yngre men de verkade ödmjuka inför utmaningen som dagen bestod av och sa att de skulle ta det väldigt lugnt uppför.

En halvtimma efter utsatt tid hade vi äntligen packat ihop alla grejer och vår guide stod otåligt och väntade på oss. Om gårdagen hade varit ganska behaglig vandring med lite tyngre andra halva på grund av snö så skulle dagen bjuda på desto större utmaning. Glaciär hela vägen upp och mycket brantare. Vi snörade på oss stegjärnen i mörkret och började vandra i skenet av våra pannlampor.

När jag bestiger berg så brukar första timman vara värst för mig. Efter det kommer jag oftast in i en rytm där allt liksom bara flyter på. Men den här morgonen med väldigt lite sömn så var det ganska tufft för mig i början. Jag försökte tänka på andningen och tog ibland så mikropauser för att hämta andan. När vi äntligen hade vår första riktiga rast i fem minuter efter en och en halv timma så var det väldigt skönt.

_

After a few hours of barely having slept it was time to get up again. We were served breakfast (bread, eggs, and our guide brought yogurt and orange juice too). Our table neighbors were some Swedes, maybe 15 years older than us who had climbed many mountains when they were younger but they seemed humbled by the challenge of the day and said they would take it very easy uphill. 

Half an hour after the appointed time, we finally had packed up all the stuff, and our guide was impatiently waiting for us. If yesterday had been fairly pleasant hike with a little heavier second half because of the snow – today would be the greater challenge. Glaciers all the way up and much steeper. We laced our crampons in the dark and began to walk in the light of our headlamps. 

When I climb a mountain usually the first hour is the worst for me. After that, I usually get into a rhythm where everything just kind of floats on. But this morning with very little sleep it was quite tough for me at first. I tried to think about breathing and sometimes took micro pauses to catch my breath. When we finally had our first real break for five minutes after an hour and a half it was very nice.

Jag passade på att äta en bar och dricka massor. Jag måste alltid påminna mig själv om att dricka oftare än vad jag tror för annars kan det bli som i Bolivia när jag drack alldeles för lite på över 5000 m höjd och drabbades av uttorkning senare på kvällen. Jag hade tagit på mig mer kläder den här dagen: Överdragsbyxor från Haglöfs som jag också har när jag åker snowboard. Under det ett underställ från Icebreaker och en tunn dunjacka från Peak Performance och sedan en vindtät jacka i goretex från Haglöfs över. För att inte få snö i skorna använde jag gaiters från Sea to Summit och min mössa som jag fick av min vän är från Patagonia. Jag hade också varma handskar från Hestra och en buff från Naturkompaniet.

Efter första pausen kändes allt så mycket bättre. Det var lite som natt och dag. I takt med att solens strålar letade sig fram över bergstopparna så kom jag in i vandringen på ett helt annat sätt. Andningen blev aldrig tung igen och allt bara flöt på. Jag njöt faktiskt väldigt mycket av varenda sekund trots att det var tungt i snön och brant.

_

I took the opportunity to eat a bar and drink a lot. I always have to remind myself to drink more often than I usually do because otherwise it may end up like Bolivia when I drank too little at over 5000 m altitude and suffered from dehydration later in the evening. I had put on more clothes this day: Cover Pants from Haglöfs whom I have when I go snowboarding. Under that I had a layer from Icebreaker, a base layer and a thin jacket from Peak Performance, and then a windproof jacket in Goretex from Haglöfs over. To not get snow in my shoes, I used gaiters from Sea to Summit and my cap that I got from my friend’s from Patagonia. I also had warm gloves from Hestra and a buff from Naturkompaniet.

After the first break, everything felt so much better. It was a little like night and day. As the rays of the sun found its way over the mountain tops I came into the walk in a completely different way. My breathing didn’t become heavy again and everything just flowed. I actually enjoyed it very much by every single second even though it was heavy in the snow and steep.

När solen var framme tog jag på mina Acne solglasögon och tog av skaljackan.

_

When the sun arrived, I took my Acne sunglasses and took off the shell jacket.

Vår guide Omar. Han har arbetat som guide i Marocko i 12 år och gör allt från bergsbestigningar till ökensafari. Om ni någonsin behöver en guide i Marocko så kan jag verkligen rekommendera Omar. Hör av er ska ni få hans kontaktuppgifter.

_

Our guide Omar. He has worked as a guide in Morocco for 12 years and he’s doing everything from mountain climbing to desert safaris. If you ever need a guide in Morocco, I can really recommend Omar. I’ll give you his contact information.

Här är vi kanske en timma från toppen, andra och sista pausen. Jag hann trycka i mig en halv bar och lite mer vatten. Jag försöker verkligen alltid se till att få i mig ny energi när vi stannar för pauser. Man behöver liksom det för att orka. Från vår mountain hut och upp till toppen var det ca 1000 höjdmeter och vi gick i ganska snabbt takt uppför. Passerade flera andra vandrare. Många vandrade upp med skidor för att sedan åka ned. Det såg ju coolt ut men jag kan inte riktigt förstå om det var värt? Snön hade ett ganska hårt skal över sig och inte alls den där härliga puderkänslan.

_

Here we’re about one hour from the top, the second and final break. I managed to eat half a bar and a little more water. I really try to always make sure to get new energy when we stop for breaks. You need it to cope. From our mountain hut and up to the top, it was about 1,000 meters of altitude and we went pretty fast pace uphill. Passed several other hikers. Many walked up with skis and then skied down. It looked cool out but I can’t really understand if it was worth it? The snow had a pretty hard shell and not at all that wonderful powder-feeling.

Sedan var vi där. Och när man ser toppen får man verkligen extra energi så sista biten gick riktigt snabbt. Högsta punkten i Norra Afrika. Toppen av Mt Toubkal. Vi tog av oss våra ryggsäckar och spenderade lite tid med att äta, dricka och fotografera. Och sedan bara sitta och titta på den fantastiska utsikten.

_

Then we were there. And when you see the top you really get extra energy and that last bit went really fast. The highest point in North Africa. The summit of Mt Toubkal. We took off our backpacks and spent a bit of time to eat, drink and shoot. And then just sit and look at the stunning views.

Något som var skönt var att jag mådde väldigt bra uppe på toppen. Höjden kändes aldrig jobbig. Jag hade ätit och druckit tillräckligt under hela vägen upp. Jag var inte trött utan hade massor med energi kvar och ingen huvudvärk eller så. Jag var extremt tacksam för det. Sista biten upp på Mt Whitney var inte alls samma härliga känsla för då mådde jag konstant illa och var ganska utmattad. Men jag tror en stor skillnad var att den här gången var jag lite mer förberedd och hade tränat lite mer innan så min fysik var bättre vilket gjorde att jag inte blev lika utmattad.

_

What was nice was that I was feeling very good at the top. The height never felt difficult. I had eaten and drunk enough during all the way up. I was not tired and had plenty of energy left and no headaches or so. I was extremely grateful for that. The last bit up Mt Whitney was not at all the same delightful sense of where I felt constantly sick and was pretty exhausted. But I think the big difference was that this time I was a little more prepared and had trained a bit more before so my physique was better which meant I was not so exhausted.

Sedan var det bara att börja bege sig nedåt. Vi skulle hela vägen tillbaka till hotellet vilket innebar 2400 höjdmeter. Första biten bara flög vi ned från berget i ett rasande tempo och vår guide var väldigt imponerad. Han berättade att ibland fick han knyta fast människor i ett rep och styra ned dem för de är så utmattade. Att ta sig upp till toppen är ju inte hela resan. Man ska orka ta sig ned också. Vi passerade svenskarna som startat betydligt tidigare än oss. Hälsade grattis till andra som var på väg upp. Och jag tog av både handskar, mössa, buff och jacka samt öppnade ventilationen på mina byxor. Solen stod högt på himlen och det var väldigt svettigt när vi hade så högt tempo ned. Sakta men säkert lugnade vi ned oss för att spara på knän och orka hela vägen ned.

När vi var tillbaks vid vår mountain hut tog vi av oss stegjärnen och packade ned isyxorna. Jag drack en cola till i solen på terassen och sedan packade vi ihop de saker vi hade lämnat på rummet (allt vi absolut inte behövde för att ta oss till toppen för att slippa bära extra vikt. Jag hade till och med tagit av topplocket på min ryggsäck för att spara plats).

Halvvägs nere blev vi serverade lunch igen i solen. Det här lilla stället låg precis nedanför glaciären vilket betydde ingen mer snö att gå i! Quinn hade någon bra glidtaktik nedför snön men jag lyckades liksom aldrig få till det där riktigt.

_

Then we started walking down. We were going all the way back to the hotel, which meant 2400 meters of altitude. The first bit we just flew down from the mountain at a furious pace and our guide was very impressed. He told me that sometimes he was tying people to a rope and directing them down because they were so exhausted. Getting to the top is not the whole journey. You should be able to go down too. We passed the Swedes who started much earlier than us. Greeted congratulations to others who were on the way up. And I took off both gloves, hat, buff and jacket and opened the ventilation on my pants. The sun was high in the sky and it was very sweaty when we had such high tempo downhill. Slowly but surely we calmed down to save on your knees to manage all the way down.

When we were back at our mountain hut we took of us crampons and packed down the ice ax. I drank a Coke in the sun on the terrace and then we packed up the things we had left in the room (everything we absolutely didn’t need to take to the top in order to avoid carrying extra weight. I had even taken off the top cover on my backpack to save space).

Halfway down we were served lunch again in the sun. This little place was just below the glacier, which meant no more snow to walk in! Quinn had some good tactics sliding down the snow but I never managed to do that.

Quinn tog också porträtt på människorna som jobbade här, uppe i bergen. Så fina!

Några timmar senare var man ganska slut i benen när man kom tillbaka till Kasbah du Toubkal. Vi checkade in på vårt nya rum, drack lite té. Provade deras hamam igen. Den här gången frågade vi någon hur man gjorde och kände oss sedan som proffs på det. Efter en helt fantastisk middag (igen) somnade vi tidigt.

Dagen efter hade vår guide bjudit hem oss till sitt hus på té så vi mötte upp honom efter frukost och gick sedan i en halvtimma för att komma till en liten grannby till Imlil där han bodde med sin fru och tre barn.

_

Quinn also took portraits of the people who worked here in the mountains. So beautiful!

A few hours later my legs were really tired when we came back to the Kasbah du Toubkal. We checked into our new room and drank some tea. Tried their hammam again. This time we asked someone how they did it and then felt like a pro. After a fantastic dinner (again) we fell asleep early.

The following day our guide invited us back to his house for tea so we met up with him after breakfast and then went for half an hour to get to a small neighboring village to Imlil where he lived with his wife and three children.

Alltså inredningen!! / The interior!!

Det här är bara ett extra rum bredvid det andra exakt likadana rummet. Ifall man har mycket gäster över liksom.

_

This is just an extra room next to the other exactly same room. If you have a lot of guests I guess.

Efter fikastunden gick vi tillbaka till hotellet och packade ihop våra grejer för att spendera resten av dagen i Marrakech.

Det hela var en fantastisk upplevelse och en helt magisk resa. Vi gjorde ju helt klart lyxvarianten av en bergsbestigning denna gången. Det går ju göra på ett mycket enklare och kanske inte lika kostsamt sätt. I vilket fall som helst kan jag verkligen rekommendera Atlasbergen. Det är en lagom nivå för den som vill göra en inte alltför utmanande 4000 meters topp. Tekniskt är det inte svårt alls. Men det är nog bra att ha tränat lite innan för det är rätt brant och utmattande att gå hela vägen till toppen. Många stannade en extra natt i stugan på vägen ned istället för att gå hela vägen ned till hotellet som vi gjorde och det gör ju också att det hela blir mindre jobbigt.

Vi valde att använda en guide eftersom det var vinterförhållanden på berget och de därför endast rekommenderar att man gör det på egen hand om man har mycket erfarenhet. Någon ett europeiskt par fick uppleva dagen innan då de gått för nära kanten på en bit snö där det inte fanns något berg under och ramlat ned. Vi såg helikoptern som kom för att rädda dem från hotellet men ingen vet riktigt hur det gick för dem mer än att det var riktigt illa.

Men själva leden var annars tydligt utmärkt och vi hade verkligen lyckats få helt perfekt väder. På vägen ned såg vi hur molnen drog in över bergen och veckan innan hade det snöat massor vilket gjort det omöjligt att nå toppen.

Men man behöver inte bege sig så högt upp heller i Atlasbergen, det finns massor av fina vandringsleder på lägre höjder (som många andra som bodde på vårt hotell gick dagsturer på).

Det var fint att få se en annan del av Marocko också än bara Marrakech. Nästa gång jag kommer dit vill jag uppleva Sahara öknen.

Bilderna är tagna av mig och Quinn Tivey.

_

After the coffee break we went back to the hotel and packed up our stuff to spend the rest of the day in Marrakech.

It was all a great experience and a totally magical journey. We made a luxury variant of a mountaineering this time. It is possible to do in a much simpler and perhaps less costly way. In any case, I can really recommend the Atlas Mountains. There is a moderate level for those who want to make a not too challenging 4,000 meter peak. Technically, it is not difficult at all. But it’s probably good to have practiced a bit before because it is quite steep and exhausting to go all the way to the top. Many stayed an extra night in the cottage on the way down instead of going all the way down to the hotel which we did and it also means that it becomes less hard.

We chose to use a guide because it was winter conditions on the mountain and can therefore only recommend that you do it on your own if you have a lot of experience. A European couple, the day before, when they passed too close to the edge of a piece of snow where there was no mountain and fell down. We saw the helicopter that came to rescue them from the hotel but no one really knows what happened to them more than that it was really bad.

But the trail was clearly marked, and we really had managed to get absolutely perfect weather. On the way down we saw how the clouds swept across the mountains and the week before it had snowed a lot, which made it impossible to reach the top.

But you don’t need to go high up in the Atlas Mountains if you don’t want to, there are lots of great hiking trails at lower elevations (like many others who stayed at our hotel went on day trips).

It was great to see another part of Morocco also beyond Marrakech. Next time I get there, I want to experience the Sahara desert.

The pictures are taken by me and Quinn Tivey.

 

Andra inlägg du kanske gillar/You may also like:
TEN STEPS TO KEEP YOUR CREATIVITY FLOWING
FASHION PHOTOGRAPHER TURN LANDSCAPE PHOTOGRAPHER FOR A MONTH

(0)
(0)
Kommentera | Translate
 

Annons
Annons


Laddar